Seendet
Inget att fixa.
Inget att förbättra.
Inget att förändra.
Vad vill ’jag’ ha?
Vad vill ’du’ ha?
’Vem’ vet egentligen??Alla dessa oändliga frågor. Vad är det hela till för? Ingenting. Det var alltid för ingenting. Så enkelt är det. Allt var varken meningsfullt eller meningslöst, men ’du’ sökte mening ändå. ’Du’ skapade ’dig själv’, vilket skapade alla dessa frågor, och loopen fortsatte, ändlöst. En sak ersatte den andra. Tomhet som söker njutning, som leder till smärta, mer njutning, mer smärta, och så vidare. Religioner, filosofier, övertygelser, berättelser på berättelser — det slutar aldrig. Hela den här grejen var en fälla, och ’du’ hade ingen chans. En orättvis kamp som ’du’ aldrig kunde vinna. Ett spöke som slår i luften. Lycka till.Men även efter SEENDET, kunde ’du’ inte sluta slå, för det var allt ’du’ hade blivit lärd. Var någon. Lär dig något. Gör något. Gör det meningsfullt. Hitta ’din’ mening, kallelse, kall — etc.De blinda gav aldrig ’dig’ chansen att bara STANNA, TITTA, KÄNNA, UNDRA — utan att veta eller lista ut allt. ’De’ var rädda för det okända, så ’de’ märkte och namngav ’allt’ så att ’de’ kunde fortsätta sova medan ’de’ levde. Det fanns alltid något mörkt och mystiskt i det okända. Spökena var rädda för att själva inte existera — för att vara overkliga, fiktiva karaktärer i en dröm — så ’de’ hittade på berättelser, gick och pratade, och trodde att de var separata individuella jag. Vilken skitsnack. ’Deras’ ’sinnen’ kunde inte sluta göra ljud för att ’de’ var rädda för tystnaden. Så ’de’ fortsatte springa, springa ingenstans, och föll som löv, här och där, längs vägen.Så, vad vill ’du’ ha, egentligen?Svar: ingenting. ’Du’ vill ingenting, för ’du’ är ingen-ting. Det är så uppenbart. Tomheten, medvetande, varande, vittnet — allt som framträder, vad ’du’ än vill kalla ’det’ — Det är vad ’du’ och allt ÄR, och ’det’ vill ingenting, för ’det’ är redan fullbordat genom att vara ingen-ting. Spöket som kallas ’du’, ‘egot’ vill ha allt, och mer av det, men bara för sig själv, och är därför aldrig nöjd eller fullbordad — för ’du’ kan inte fylla intighet med någothet. Det sjunker bara tillbaka i ingen-tingen som ’allt’ redan är.Seendet visar kärlek, om och om igen. Väggarna som karaktären bygger för att skydda och separera sig själv var det som hindrade dig från att se. Att släppa in kärleken — det är syftet, och det är det enda som är värt att nämna.Så det är gjort. Över. Nog. Ingenting behöver fixas, ändras eller förbättras. Ingen-tinghet är ALLT DETTA och ingen-ting samtidigt.Voilà.
Seendet är den inre och yttre rörelsen från separation till helhet. Frihet från sinne och kropp, och ändå är allt inkluderat.Cirkeln som fullbordar sökandet. Början och slutet. Att dö före döden, och ändå ha kvar ansiktet, kroppen, livet. Kärleken som fanns här hela tiden.Välkommen.
Om något här talar till dig.